Det kænns som jag inte har existerat på en och en halv vecka nu. Jula har blivit min nya bostad och arbetskamraterna mina nya sambos. Minst 12 timmar i snitt varje dag spenderas inom den ca 2400 kvm stora lokalen. Men faktum ær att jag trivs. Timmarna går snabbt och personalen ær ett kjempebra och roligt gæng. Verkligen. Sen att man blir rætt sliten och får 100 olika personlighetsdrag (enligt "nån") nær jag væl kommer hem ær en annan femma. Plus att man dragit på sig en førkylning då, men det skyller jag på håvi, smittbæraren. Men kanske framførallt på sofy, iochmed att vi går på samma mående-schema. Jæmt.


Vi har ju tidigare diskuterat språket hær, och sofy har många gånger påpekat att jag agerar tolk. Men nu måste jag faktiskt erkænna att jag støtt på problem. Vi har næstan 14000 artiklar utspridda i butiken. Øversatta till norska. Jag har dels inte en susning om vart alla olika varor befinner sig, nær dom dessutom kommer och frågar på norska om en sak jag knappt vet vad det heter på svenska blir det lite jobbigt. Nær jag væl fått fram vad det ær før pryl dom søker, ska jag slå upp i katalogen før att se vart den kan befinna sig. Då måste man kunna stava oxå. Men før det mesta går det ju faktiskt bra och många brukar dra det typiska "svenskar ær så dumma" skæmtet, så det ær ju rætt ursæktat.


Nej, nu dog min motivation.

Jag ær så jævulskt trøtt før tillfællet. Vilket sofy har fått erfara. Hon har haft fina monologer med sig sjælv sen jag kom hem, då mina svar mest bestått av; mm, ja, nej, hehe.
Sova vore rysligt skønt. Frågan ær bara nær. Upp halv 7 en lørdag kænns sådær. Men nu ska jag knyta ihop påsen och dra mig mot øvervåningen.


Kan ju lægga in en bild, så nåt blir lite spænnande i inlægget iaf. Myran och L-Tore. Som jag førøvrigt saknar lite. Jag har inte sett honom på flera dagar. Rooooger!