Sitter på det kæra Manpower kontoret. Med halsfluss, eller om det ær lunginflamation?
Inte lætt att veta nær jag inte får någon doktor att gå till.
Hade blivit placerade hos en lækare som befinner sig utanfør Trondheim, dit det går 4 bussar om dagen. Fick då ett nummer så jag kunde ringa och byta lækare. Eftersom det inte fanns någon ledig i byn fick jag nøja mig med Liv på Strindheim. Lite fylld av hopp ringer jag dit.
"Liv børjar inte jobba hær førræn i Januari".

Eh nehe...........? va fint

Nu skulle dom låta mig få komma dit i alla fall om jag ringde tidigt på måndag morgon.

Schysst.

Kunde jag få önska vore jag kanske mindre medveten.
Många saker som jag gör är ingenting jag förespråkar, ingenting jag vill göra.
Jag är medveten om att det är fel, att det inte är det bästa, att det inte är vad jag borde. Ändå gör jag det.
Det kan handla om min världs minsta sak, sånt som faktiskt inte stör mig ett skit, men även om något så stort att det styr hela min excistens.

Dom dåliga akterna äger mig , allt för ofta.
Och
Det är sakerna du gör, inte dom du tänkte göra, som gör dig.
Jag vet. Jag vet.
Jag vet ju.

Det där genuina, det som stoppar eller driver dig.
Är det så simpelt som självdiciplin?
I sånt fall, ro hit lite
för det vore skoj att göra mina tankar rättvisa.

För det första;
är jag så jevla trött. Sofy är nog tröttare dock
För det andra;
undrar jag när jag ska börja känna nånting. Om nånting.
För det tredje;
längtar jag till jul, hemfärd, nära och kära.
För det fjärde;
måste jag ha mig ett par vinterskor. Rejäla sånna
För det femte;
undrar jag hur mycket ens ego styr en själv. Mer än nyttigt?
För det sjätte;
står jag fast vid att konditionsträning på söndagar är inte okej
För det sjunde;
har det gått för långt när vi inte behöver visa leg på DT längre
För det åttonde;
undrar man ju över ens karma ibland. Så jävla, jävla typiskt!
För det nionde;
ska jag visa vad jag går för i bowling på tisdag. Håll i hatten!
För det tionde;
Faller man för liknande personligheter eller blir dom lika för att man formar dom så?
För det elfte;
är jag glad i livet just nu. Trotsallt.
//F

Ps. man ska alltid jämföra

Trött tjej 87 ska berätta
att igår var jag ut. Röjde på dansgolvet och blev full, nödvändigtvis inte i den ordningen. Somnade mellan 5-6. Vaknade upp vid kvart över sju. Anna Zara ringer som tur är, jag hade tydligen stängt av mitt alarm som ringt klockan sju. Jag ska ta bussen klockan 8 från torget. Det är alltså bara att pallra sig hem, i skitvädret. Dra på sig arbetskläderna och gå mot torget för att vänta på flygbussen. Flygbussen kommer, trodde jag. Samtidigt som jag ska kliva på hörs en mikrofonröst säga "detta är inte en flygbuss". Lät jättefjantigt eftersom det faktiskt var det. Sen om den inte skulle till Värnes är en helt annan sak. Bussen kommer och jag känner att jag vill gråta av trötthet, en liten stund. För sen kom jag på vem jag är och hur bra jag klarar av att vara vaken länge, även under dåliga förhållanden. Kaos på flygplatsen, med förseningar och inställda plan pga vädret. Vilket innebär passagerare till ett helt plan som måste lämna tillbaka x antal varor då det inte blir någon resa. Efter ett 9½ timmars arbetspass, sitter jag på bussen på väg hem. Med lite Red hot och Kent i lurarna somnar jag ganska snabbt. Kommer hem. Ser idol och till sist, sitter här. Ska snart duscha och gå och lägga mig. Arbetspass imorgon 6-14, vilket innebär att jag ska gå upp klockan 4. Sen utgång!

Ps; Jag har fått in snitsen, wazaaaaa

Idag tog jag mina första skritt mot "Pofy's mössa, bounce!"
Uppgiften att lära mig sticka, den fick Kjellrun. Så jag gick och köpte garn och pinnar till mitt nya projekt. Ivrig som jag är försöker jag förklara för Kjellrun att jag vill göra en mössa si och så. Efter några tappra försök slutar det med, "Sofia, nu börjar jag åt dig, så får du ta hem och öva ett tag. Du måste få in snitsen innan vi kan göra någonting annat."
Ge mig lite tid, så ska jag bli en sån där som sitter framför sitt favorit tv-program och stickar, en sådan som producerar utan att behöva tänka på det.

För övrigt suger vädret och jag sover för lite.
Men imorgon ska sova
för jag är ledig.
Sedan borde jag tvätta, gå till banken, städa, ringa två viktiga samtal
för jag är ledig
Men mest ska jag nog sticka.

Snits var det va?

Jag kan inte låta bli

Det är så jävla kallt i lägenheten. Kallare än tiden på Byåsen. Där hade vi i vart fall en värmefläkt och extra element. Här folkens har vi inte ens ett element i sovrummet. Äger ett aldeles för tattigt täcke.
Ska ta med mig mitt stora varma gosiga fluffiga täcke nästa gång jag far från Västerås!

Idag kommer AZ hem. Välkommen tillbaka till ett snöigt regnigt blåsigt kallt mörkt Trondheim. Välkommen hem till en iskall, stökig, odiskad lägenhet. Men allra mest, välkommen hem till Sofia och Fanny. Underställ, lusekofta, mjukisar, mössa och ullsockor. Kose bamse (lalala)!


Tja.. Annars ser vi på helgen som en liten vändning. Från eller till vad vet jag inte. Men vi kallar det en vändning. /Pofy

Idag folkens, mötte jag en utav dom där Profilerna vi har där ute i civilisationen.
För cirka en månad sen stötte jag på Gunnar, en riktig söder kis med hel skinklädsel som tröttnade på stockholmslivet, flyttade ut till bushen utanför trondheim och bytte namn till Lonley Wolf.

Idag var det som sagt dags igen. En helt okej välvårdad man i 60 årsåldern kommer fram och söker kontakt. Efter att ha stått och löspratat lite med denna man i 5 minuter kollar han finurligt på mig och säger;
Jag vet vem du är. Jag känner dig.
Märkligt tänkte jag, inte en två-sidig bekantskap iaf, då jag inte hade en aning om vem han var.
Men det kom att visa sig att det låg på ett litet djupare plan än så. Han utgav sig nämligen för att vara psykolog/personanalytiker. Han kände inte min person, utan min personlighet. Ja vel.......

Han drog på psykolog språk vilken grupp av människor jag tillhörde och hur en sån agerar i olika tillfällen. Han berättade även att jag var inåtvänd som barn, vilket hängt med än idag. Jag är en utåtriktad person utåt sätt. Fast egentligen är jag inåtvänd, lite osäker och väldigt rädd för att göra fel. Balansen mellan det utåtriktade och inåtriktade är svår iochmed att jag ligger nånstans mitt emellan dom två. Jag måste våga lita mer på mig själv för att få mer harmoni.
Jag själv stod mest och småskrattade. Tanken på att en vilt främmande människa står och talar om hur jag är som person kändes väldigt märklig. Vadå? Jag har ju känt mig själv i 21 år. Jag vet väl bäst själv hur jag är, tänker och agerar i olika situationer. Men det va ju ganska lustigt att höra hans "övertygande" ord.
Förövrigt så skulle jag bli en perfekt skådespelare av internationell klass. Jag har den ultimata personligheten för det, som bara en 1% av befolkningen besitter. Jag kan bland annat glömma mig själv. Stänga av hela mig, vilket är en oerhörd fördel som skådespelare. Tydligen.
Jag som undrat lite över min framtid, studier och så vidare. Nu uppenbarade det sig ju plötsligt. Tack.
25 minuter senare (jag kollade på klockan) så avslutades samtalet med orden att han skulle gärna vilja träffa mig igen och ta en analys på riktigt, lämnade sitt nummer och önskade mig en fortsatt fin dag.

En fortsatt fin dag men framförallt kväll hoppas jag på att det blir. Ska iväg på lagfest snart. L-E, födelsedagsbarnet, har lite fest oxå. Får se om jag hinner dit en sväng och ge honom en grattisklem. Hoppas ni oxå får en fin kväll!

/Nästa Julia Roberts

Nu har jag nyss pratat med Micki på telefonen. Usch, vad mysigt det var.

Det är inte som vanligt, vi har numera helt skilda liv. En varsinn vardag, som vi inte längre delar. Så är det bara. Det är vi medvetna om. Men det tar inte ifrån att det smärtar. Vi har inte heller gjort det bästa av situationen. Inte värnat om våran vänskap som vi borde. Kanske tagit det lite för mycket för givet. Vi vet att vi har varandra, har jag alltid tänkt. Men så, ju mer tiden gått, har jag känt hur det glidit isär. Ingenting kommer av sig själv. Dags att tänka nu. För det finns en handfull människor, som betyder mer för mig än allt annat. Michaela, du är definitivt en av dom.

Stort hjärta!

så jävla fjantig
vet inte vad det är
aldrig nöjd
antar att man är född till att tråna
så fruktansvärt fjantigt

/dancing in the moonlight

hejsan svejsan
nu slår vi två kloka huvuden ihop
parinlägg med andra ord

Nu har vi just varit på en fika med Emelie "Men jag kan ju inte träna idag, jag ska ju köpa läppglans" Hammar. Detta säger hon med sin fina göteborgs dialekt.
Vi kan nog konstatera att vi är lite avundsjuka på Emlan, hon far nämligen hem imorgon, andra gången på en månad! Vi jämför med våra två gånger på 9 månader. Vi bokade dock biljett hem igår och inleder en tredje vecka den 23 dec. Glädjer oss!

Va skjer ellers då..
Jo Anna Zara pingpong boll lyser med sin frånvaro. Lyset har å andra sidan gått o dött på toaletten. Lite trist. Men kanske framförallt mörkt.
På fredag ska vi spela cup. I fotboll. Men inte i Gällivare.
Sedan ska vi på lagferke på lördagen.. Kul o sådär. Ska jobba litt innan ba.



Äh, va väl de
Krokus fjokus

1.
Min tröja luktar Marc Jacobs Grapefrukt. Blandat med lite sverre. Måste nog ta o tvätta den nu. Eller så kanske sno en ny.
Hemma från jobb för ungefär en timme sedan. Söndagar är bra jobbdagar. Inte särskilt många flyg och de flesta varor är påfyllda. Det blir mycket sittande i svingen och dricka kaffe för en högre lön.
Annat är det på lördagar.
2.
Just nu blir jag lika avundsjuk varje gång ett plan lyfter mot Stockholm. Jag saknar min familj, mycket mer än jag någonsin behövt göra tidigare. Fanny har laddat ner lite julmusik, den får mig inte att längta mindre.
Julen blir nog extra mysig i år.
3.
I veckan informerade Emelie om hur sugen hon var på glass och efter vi kommit fram till hur sällan man dricker drinkar, bestämde vi oss för att kosa med glass drinkar på lördags kvällen. Bailys, vaniljglass och lite smirnoff.
Skitgott.
4.


Här ser ni hur jag ligger och koser mig i min säng. Anna-Zaras säng är den med rosa lakan och Fanny tar bilden ifrån sin säng.
Vårat lilla kollo.

Dagens slutsats:
Träning en söndag är ingen höjdare

gullig

fucking fjärilarna flyger
i otakt när jag kollar på idol
lasse!!!!!!!!!

en liten bloggstund innan idol


jag skulle vilja beskriva det som 700 fjärilar
dom flyger i en ring, så tätt intill varandra dom bara kan med vingarna i samma takt
en magkänsla som grundar i att jag är glad


fanny ligger och sover här bredvid. inte ett ljud gör hon ifrån sig. hon har lite att ta igen antar jag, då hon startade dagen med att hitta en sko i ett kylskåp och den andra i en ugn.
men nu ska jag väcka henne. jag tror jag ska ge henne en kram.
idol börjar och det ska vi inte missa!