Det är inte som vanligt, vi har numera helt skilda liv. En varsinn vardag, som vi inte längre delar. Så är det bara. Det är vi medvetna om. Men det tar inte ifrån att det smärtar. Vi har inte heller gjort det bästa av situationen. Inte värnat om våran vänskap som vi borde. Kanske tagit det lite för mycket för givet. Vi vet att vi har varandra, har jag alltid tänkt. Men så, ju mer tiden gått, har jag känt hur det glidit isär. Ingenting kommer av sig själv. Dags att tänka nu. För det finns en handfull människor, som betyder mer för mig än allt annat. Michaela, du är definitivt en av dom.
Stort hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar