nu flyttar vi snart. allt i lägenheten står för tillfället upp och ner. bokstavligen. det är ett skitjobb att städa. igår låg jag och skrubbade golven på toaletten för dammen var så intorkad att den inte gick att dammsuga. efter det rensade jag avlopp.


Med tanke på att det här är ett litet avslut på min, Fanny, Håvard och Lars-Tores tid som sambos vill jag gärna sprida lite kärlek.

Det är skojigt var man står idag från det att vi anlände den 28 februari.
Beroende på att Håvi och Fanny besitter den lite mer öppna attityden av oss fyra har det helt naturligt funnit sig på det viset att konversationerna har gått mest vilt till i grupp. Jag minns de första gångerna man hamnade ensam vid tv:n med L-Tore. Inte för att det någonsin har uppstått en spänd situation, eftersom vi båda kan ha en tyst situation utan att finna den obekväm, snarare välja den. Men det blev påtagligt hur personligheterna är fördelade.
Jag älskar mixen!
På senare tid har dock jag och L-Tore spenderat ganska mycket tid på egen hand eftersom Fanny jobbat kväll och Håvard vart på rörås. Och jag har verkligen kommit fram till att jag gillar hans sinne för humor. Men det tror jag att jag gjorde redan första dagen. Det syns direkt i ett leende, har jag förstått. Hos Håvard är det mer uppenbart då han skrattar högt på en gång. Vilket är väldigt bekfräftande då man drar sitt första skämt inför nya människor. En smilande Lars-Tore hade inte känts lika bekvämt utan Håvard om ni förstår vad jag menar.
Sen att Fanny sitter bredvid och skrattar redan innan jag dragit skämtet, bara för hon vet vad jag ska säga, det är nog det allra bästa. Näst bäst är att jag skrattar mest.
Att lita på Fannys omdöme, har visat sig funka än en gång.

Nu ska jag gå och berätta för L-Tore att jag är kär i honom!

Private message to Malin: Jag är glad i dig!

Sverige ute
Portugal ute
Kroatien kanske går och vinner?



Jag önskar att det kunde sluta regna. Just nu går jag och är nästan lite stressad över att inte få någon sommar. Vet inte hur det ser ut i Vässan, men antar att det regnar med tanke på att det är midsommar imorgon.
Klagar dock inte på ljuset. För ljus det får man här. Det är i princip lika ljust klockan 3 på dagen som 3 natten. Vi har undrat lite om det, varför är det så ljust? Men framförallt har vi nog tänkt;
tänk lite sol på det här!
(Tänk tänk tänk)

Mye tankar om flytten. Tur att det är en liten leilighet, för inte har vi mycket att fylla den med. Vår första lösning får bli en stor luftmadrass från Jula tänkte vi. Sen tänkte vi också be Håvard och Lars-Tore om vi kunde få låna oss en varsin tallrik och möjligen tom ett par bestick var. Sen kanske, om vi har tur, att det kan komma ett mindre flyttlass från Västerås. Till dess ska det bli skoj att kika Trondheims utbud på Second hand butiker.
Tänkte vi.






Imorgon ska jag gå en kurs i Säkerhet på flygplatser. Säger som Elin, fan va trist det låter.
Glad Midsommar! /Sofy

Okej förövrigt att berätta (med tanke på det dåliga bloggandet på senaste tiden)
Vi har fått leilighet! På Kongens gate mitt i byn. Så 1 juli är det bye bye Byåsen och Stavne.
Ikväll har jag vart på Cafe Dublin, druckit kaffe och kollat på fotboll. Alldeles själv. Me-time, som Anmar skulle sagt sa Fanny. Frivillig eller inte!
Fanny är just nu på Jobb-fest med chefer och hela arbets-laget.
Håvi och L-Tore är på Röros.
Det är lite kul att få skriva med Svenska bokstäver igen.
I onsdags var jag på Sex and the city filmen!!
Anna-Zara är i Sundsvall.
Jag borde som vanligt städa och tvätta.
Holland är bra, ruskigt bra för tillfället.
Jag älskar Zlatan.
Jag älskar ännu mera Sofie och Michaela.
Det har regnat här hela veckan, förutom idag!
Det är ljuuuust här dygnet runt.
Hjärta Elin och Lisa.
Nu ska jag lyssna på musik.
Pusspåre

Ända sedan besöket i Västerås har vi nog, både jag och Fanny gått med blandade känslor. Något vemodigt, mer eftertänksamt än första gången vi klev av tåget i Trondheim. Jag tror det är så det blir för oss då vi tänker på något som större än vad vi egentligen inte tycker att det är.
Förvirrande?

Mitt liv före februari och något år tillbaka har till största delen bestått av mina vänner. Mest för att jag alltid, tillsammans med familj, gett dem den största betydelsen i mitt liv. Den bästa kärlek man kan få är verkligen den man ger. Min trygghet ligger i den. Och trygghet, ja, det har vi nog kommit fram till är väldigt viktigt för två lite borttappade, framförallt förvirrade själar i Trondheim.
För om än jag kan säga att jag älskar Trondheim, och allt vad det har inneburit för mig. Så vill jag på något sätt försöka berätta för er, hur stor en sådan här grej är för två tjejer som egentligen är lite för kära i sin trygghet.
Alltså, det jag på ett något långrandigt sätt försöker säga är;
Egentligen, vi har dragit till Trondheim, stött på sköna lirare, fixat saker och mår så tillfredställande bra som jag inte vet när man gjorde sist.
Schysst grej, säger vi och rullar vidare.

Men sedan kommer dagen då man falnar in och inser vad man lämnat, fått, gett, gjort, sett, trott..ja, you name it. Tankar, sådana som snurrar runt och gör att du inte ser det du ser. Allting blir plötsligt fruktansvärt djupt.. På ett fint sätt.
Det kolliderar.
För egentligen tycker jag inte att det är en stor grej. Men för tillfället snurrar saker i huvudet runt i en storlek av mer diameter än fysiskt möjligt. Det får jag för mig handlar om vägarna som byggs som faktiskt inte fanns där innan.
Som vi sa, perspektiven är lite förändrande och lite fler såhär 3 månader efter.

och vet ni
att ibland tycker jag om att få göra saker stora
på ett fint sätt