nu flyttar vi snart. allt i lägenheten står för tillfället upp och ner. bokstavligen. det är ett skitjobb att städa. igår låg jag och skrubbade golven på toaletten för dammen var så intorkad att den inte gick att dammsuga. efter det rensade jag avlopp.


Med tanke på att det här är ett litet avslut på min, Fanny, Håvard och Lars-Tores tid som sambos vill jag gärna sprida lite kärlek.

Det är skojigt var man står idag från det att vi anlände den 28 februari.
Beroende på att Håvi och Fanny besitter den lite mer öppna attityden av oss fyra har det helt naturligt funnit sig på det viset att konversationerna har gått mest vilt till i grupp. Jag minns de första gångerna man hamnade ensam vid tv:n med L-Tore. Inte för att det någonsin har uppstått en spänd situation, eftersom vi båda kan ha en tyst situation utan att finna den obekväm, snarare välja den. Men det blev påtagligt hur personligheterna är fördelade.
Jag älskar mixen!
På senare tid har dock jag och L-Tore spenderat ganska mycket tid på egen hand eftersom Fanny jobbat kväll och Håvard vart på rörås. Och jag har verkligen kommit fram till att jag gillar hans sinne för humor. Men det tror jag att jag gjorde redan första dagen. Det syns direkt i ett leende, har jag förstått. Hos Håvard är det mer uppenbart då han skrattar högt på en gång. Vilket är väldigt bekfräftande då man drar sitt första skämt inför nya människor. En smilande Lars-Tore hade inte känts lika bekvämt utan Håvard om ni förstår vad jag menar.
Sen att Fanny sitter bredvid och skrattar redan innan jag dragit skämtet, bara för hon vet vad jag ska säga, det är nog det allra bästa. Näst bäst är att jag skrattar mest.
Att lita på Fannys omdöme, har visat sig funka än en gång.

Nu ska jag gå och berätta för L-Tore att jag är kär i honom!