Hej halloj!
Ja det här va ju ett tag sen. Vi lever utan internet i Trondheim. På gott och ont. Mest ont.
Men jag tänkte att jag skulle försöka mig på en liten uppdatering här nu då.


Just nu sitter jag i en säng i Karlskoga och lyssnar på John Mayer. För första gången på min "semester" känns det som jag kan slappna av. Jag kom till Sverige för en vecka sen nu. På dom här sju dagarna har jag befunnit mig i trondheim-oslo-sthlm-nyköping-trosa-västerås-kumla-karlskoga. På söndag är det tillbaka till trondheim igen.

Om jag ska nämna något lite snabbt om min hemvisit så kan jag bara säga att jag hittills har haft det bra! Den har överlag bestått av möten med nära och kära.
Jag fick även in en liten hederlig svensk kräftskiva på en idyllisk skärgårdsö. Riktigt kul faktiskt.
Får se vad denna helg i ett lite mindre idylliskt karlskoga (dock trevligt för det) har att bjuda på!

När jag har varit hemma har jag fått väldigt många frågor om hur jag har det i Trondheim. Vilket ju är ganska självklart. Det är ju faktiskt där jag lever mitt lilla liv nuförtiden.
Jag vet bara inte ritkigt vad man ska säga. Vi har det bra. Ingen tvekan. Dock har det blivit mer vardagsliv med rutiner. I veckorna jobbar vi och ser mest fram emot helgen. Jag har dock satt igång med fotbollen igen. Jag hade ett uppehåll ett tag, dels pga att jag jobbade som jag gjorde. Sen för att jag inte riktigt hade motivation. Av flera anledningar.
Men man kommer ju på sig själv med hur bra man mår av det. Träningarna med allt vad det innebär, att ha ett lag, matcherna, resan till bortamatcherna, ja det finns massor. Så nu tillhör fotbollen vardagen igen. Så som det har alltid har varit.
Så för att sammanfatta; Vi lever vardagsliv i Trondheim. Undantag att du träffar nya människor hela tiden, det figurerar inga rykten eller förutfattade meningar, du känner inte till varenda människa eller gathörn (vilket iochförsig inte kommer hända iallafall då jag, som dom allra flesta vet, har bedrövligt lokalsinne),hur som helst känns det som att det finns lite fler möjligheter i Trondheim än i Västerås. Sen diggar jag förövrigt staden i sig som fan.

Dock kommer jag ju inte ifrån nu när jag är här hemma och får träffa många av mina nära och kära, att det är det som är den felande länken i Trondheim. Man är så långt borta. Onödigt långt känner jag ibland.
Visst, det finns personer där oxå. Men vissa guldklimpar här hemma kommer jag alltid sakna.

En sak som jag egentligen aldrig kommer ifrån är att iaf jag alltid tänker; Vad händer sen? Nu har vi ändå bott i Trondheim i ett halvår och det känns som att det är är dags snart att ta nästa steg. Men vart leder det då? Då kommer vi in på det här som jag var inne på innan flytten till Trondheim. Beslut. Just nu gör jag som jag brukar, skjuter upp det. Men som en god vän till mig brukar säga; Bättre att skjuta upp än skjuta ner. Så jag jag avvaktar ett tag med besluten tills den berömda gränsen kommer.
Just nu ska jag bara koppla av mina sista dagar i Sverige innan jobbet och Norge kallar på måndag igen.

Nu ska jag iväg en sväng innan det vankas middag och vinkväll. Jag vet, det låter lite för sofistikerat med tanke på sällskapet. Hockeykillar for life. Men ibland skrällar dom allt.


Till sist:
Anna Mellesmo, du är en ängel...en rolig sådan<3

/Fanny Emmelie Linnéa Hult
som även vill framhäva Pofys första inlägg 15 juni.